#9 Mina kläder

Resan mot att hitta sin stil är lång. De flesta gör några sidospår och några misstag på vägen. Jag är stolt över alla mina. Ett tag hade jag bara svart med vita prickar för att, tja, det är fint. Ett tag var min stil en avledningsmanöver, som en yttring av mitt dåliga självförtroende; Jag klädde mig så uppseendeväckande som möjligt för att folk skulle titta på kläderna och inte mig. Ett tag var den bara svart med nitar för att jag ville yttra min musikstil (se #4). Ett tag var den bara totalt random, för att jag ville prova hur långt man kunde gå. Från det avancerade jag till det tantiga, via 80-talet, förbi det enkla till Min Stil.


Jag lyckas inte alltid hålla mig till den i praktiken, eftersom jag inte har råd att köpa de kläder jag vill ha, men jag har trots det en bild av hur Min Stil ser ut, och jag är stolt över den. Jag kan inte definiera den, men den är väldigt Jag, vilket enligt mig är definitionen på en bra stil. På det har jag faktiskt hittat en stil som jag tycker är fin, vilket är ett plus. Nej, jag är antagligen inte unik i min stil. Det finns alldeles för många människor i världen för att någon ska kunna vara helt unik. Trots det är den min rättmätiga egendom, jag har inte tagit den från någon annan och jag får göra vad jag vill med den, utan att någon annan har något att säga till om.

#8 Jag är inte ytlig

Jag dömer såklart folk efter utseendet. Det gör vi alla, mer eller mindre. Men jag baserar min dom på frisyr, kläder och smink snarare än kroppstyp, längd, ansiktsform, ögonfärg eller hudfärg. Jag dömer efter saker man kan påverka. Det är egentligen inte heller så hemskt bra, och jag försöker varje dag gå ifrån mina fördomar, men jag ser det inte som ytligt. Jag dömer en person efter vilka val den har gjort istället för vilka gener den råkat födas med, vilket jag är väldigt stolt över.

Jag har förutfattade meningar om människorna på den här bilden. Men det har iallafall ingenting med bröststorlek att göra.

#7 Jag är lättroad

Jag avskyr att ha tråkigt. Det är det allra värsta jag vet. Jag klarar inte av det. Det mest fruktansvärda ödet jag kan tänka mig är det som drabbar vampyren spelad av Brad Pitt i filmen the interview with a vampire, när han blir inlåst ensam i en kista - med evigt liv.

Jag vet inte om det är en konsekvens av eller en orsak till det, men det finns definitivt ett samband mellan detta och det faktum att jag nästan aldrig har tråkigt. Ge mig en gummisnodd och jag har underhållning för minst två timmar framåt. Jag kan sitta med en bok i handen och inte vilja läsa för jag vill hellre sitta och titta på den där intressanta saken på marken. Det är underbart. Alla borde göra ingenting ibland, för man hinner göra så mycket! Testa själv att stänga av mp3:n imorgon på bussen och tänk istället. Hitta på historier om människorna runt omkring dig. Leta efter vackra saker som ingen någonsin skulle komma på att de var vackra om inte du fanns där och uppskattade dem. Tro mig, det är bättre än farmville.

#6 Mitt namn

Det betyder änglalik. Hur awesome är inte det?

#5 Jag älskar att lära mig nya saker

En egenskap som älskas av arbetsgivare världen över. Att jag sen tröttnar när sakerna inte kan räknas som nya längre behöver man ju inte nämna i CV:t. Eller att jag lär mig väldigt långsamt och glömmer snabbt. Men jäklans vad kul det är! (Och att glömma snabbt är ju egentligen bara positivt kom jag på, då får man chansen att lära sig igen)
Google is your friend, utnyttja dina vänner. Det var så jag lärde mig att sticka (för tredje gången, den gången då jag kom ihåg) och det är jag ju nästan bra på numera.



Ps. Om någon av mina svenskalärare läser detta, förlåt för alla parenteser. But hey, I'm on the internet, here there be language monsters! Och japp, man får sär skriva på engelska. Ds.

RSS 2.0