De är långa och fina och går inte av särskilt lätt, vilket betyder att man kan använda dem till en massa bra saker. Klia sönder myggbett, peta på varma saker utan att bränna sig och göra irriterande rytmiska ljud mot valfri hård yta till exempel.

Om du skriver "t" i sökrutan på firefox på min dator är den mest besökta sidan en viss omstridd svensk hemsida med sjörövartema. Jag erkänner, via denna hemsida har jag ägnat mig åt många gigabyte olagliga handlingar. Att följa en regel bara för att den finns har aldrig varit min stil, och det gäller även Sveriges Rikes Lag. Däremot följer jag gärna regler och lagar som har en mening bakom. Du skall icke stjäla, tex. Jag stjäl inte eftersom det drabbar någon annan negativt. Nu menar vissa att nedladdning är stöld. Och det kan det absolut vara! Men det beror till 100 % på hur man använder det. Själv tycker jag att jag själv använder nedladdningens möjligheter på ett moraliskt korrekt sätt som inte drabbar någon annan. Jag laddar nämligen aldrig ner något jag hade betalat för om jag inte haft möjligheten att få det gratis. Läs den meningen en gång till. Den är lite komplicerad. Ska jag förklara vad det betyder?
Tänk dig att det går två filmer på bio. Den ena verkar riktigt bra och jag vill absolut se den. Den andra bryr jag mig inte riktigt om. Jag skulle kunna ladda ner båda i bra kvalitet, det kan man med de flesta nya filmer nuförtiden. Men. OM jag inte hade kunnat det, då hade jag betalat hundra kronor för att gå och se den bra filmen, medan jag kanske väntat tills den mindre bra kom på tv. Märk väl att jag isåfall skulle kunna spela in den och spara, helt lagligt. Alltså går jag på bio och betalar för den ena, medan jag laddar ner den andra. Exakt lika mycket pengar går in i filmindustrin som om jag inte laddat ner, men jag slipper lite väntan och jobb.
Med voddler, tv, spotify, bibliotek och vänners skivsamlingar kan man få tag på i princip all film och musik gratis och lagligt. Det är bara smidigare på det olagliga sättet.
Och för er som ännu inte är övertygade: Jag köper allt som jag gillar. Förr eller senare. Tyvärr, i egenskap av arbetslös sjuttonåring, har jag oftast inte råd att köpa exakt allt jag vill ha direkt. Så då passar det mycket bra att kunna ladda ner, så jag har en fejk-CD att lyssna på tills jag har råd att köpa the real deal. Just nu äger jag kanske 40-50 DVDs och 20-30 CDs. Av dessa hade jag köpt högst tio stycken om jag inte kunnat ladda ner dem först för att se om de var något att ha. Alltså har en massa bolagsdirektörer tjänat sammanlagt några tusen på min nedladdning.


Det som gör nedladdning till stöld är när man laddar ner istället för att betala för sig. Det är då upphovsmännen förlorar pengar. Och Mika, Ola Salo och Adam Lambert är de sista personerna i världen jag vill stjäla ifrån. Utöver att stjäla en kyss, that is. Eller en svettig tröja eller något. Ni fattar vad jag menar.

Nyligen förändrade jag mitt utseende ganska drastiskt. Så drastiskt att när jag ser mig själv i spegeln känner jag inte igen mig själv som mig. Det gör att jag kan se mig själv mer objektivt än någonsin. Och jag gillar vad jag ser. Med mitt nya utseende ser jag ut som en person jag definitivt skulle spana in om jag såg mig själv på stan. Alla gillar det inte, de flesta tycker jag ser för killig ut. Men än har jag inte hört detta från någon jag gillar på det sättet att det spelar någon roll vad hen tycker om mitt utseende, så det gör inget. Än så länge är det viktigast vad jag tycker, och jag tycker jag är skitsnygg. För första gången. Och det känns jävligt gött. Självförtroendet är kanske inte på topp alla tider på dygnet, men det är bättre än på länge (Kan inte säga än någonsin, när jag var mindre var jag världsbäst på allt). Och självförtroende är sexigt!

Cut your hair and get some glasses and you're a new person.

Har du köat till en stor konsert någon gång? Eller en spelning på en festival? Om du har det så har du kanske märkt en sak. Mot mitten av konserten är det sällan samma människor vid staketet som i början. De där som köat tolv timmar i spöregn eller stekande sol för att få en bra plats till The Spelning blir lätt bortknuffade av dem som inte tycker de behöver köa, eftersom de lätt tar sig längst fram ändå. Vässa armbågarna så kör vi. Vissa är på sin första konsert någonsin och säger oroligt en timma innan det börjar om det kommer vara så mycket tryck hela tiden, och får sedan bäras ut av vakterna under första låten för att de inte ska svimma. De som faktiskt står kvar lider hela tiden genom det som borde vara de lyckligaste två timmarna på länge. Jag tycker sjukt synd om de människorna, det är med på listan bland mina värsta mardrömmar, att få min drömkonsert förstörd på det sättet. Men jag behöver inte oroa mig, för efter ca 20 konserter vid staketet har jag märkt att jag sällan har särskilt stora problem. Om det är för att jag är stor, för att jag går på mesiga konserter, för att jag ser läskig ut eller för att jag är respektlös tänker jag inte spekulera i (Jag försöker vara snäll, men ställ en idol framför mig och min världsuppfattning blir lite skev), men jag brukar palla en konsert utan att någon tar min plats eller att jag inte hör musiken för smärtan i mina revben. Jag tycker tvärtom att platserna vid staketet är de skönaste då man faktiskt har plats att röra armarna, andas och erbjuds vatten av vakterna. Och för någon som älskar musik - och människorna bakom musiken - så passionerat som jag så är det väldigt fint att ha möjligheten att kunna se bra och bli sedd från scenen. Jag har aldrig stått vid staketet utan att minst en gång få ögonkontakt med artisten, ett ögonblick som ger obeskrivbar lycka och gör timmarna i kön mer än värda.